Många av oss har barn som idrottar. Det gör att vi rätt ofta plötsligt måste hoppa in i olika funktionärsroller och göra det bästa av det (häromsistens var jag själv portdomare, den som bestämmer om den lilla slalomåkaren har åkt rätt väg i banan eller inte, klart intressant eftersom jag knappt kan reglerna…).
På de flesta tävlingar behöver någon vara speaker. Det är ett rätt viktigt uppdrag, man sätter på många sätt stämningen för dagens upplevelse. Och jag fattar, det är inte lätt att bara hoppa in. Därför: här är en kort liten checklista jag utvecklat genom åren, både när jag varit speaker själv och när jag varit den som lyssnat.
1. Kolla uttal
Läs igenom barnens namn innan du börjar, på startlistor, laguppställningar, osv. Troligtvis finns det några namn som du är osäker på hur de ska uttalas. Se då till att fråga lagledare, tränare eller någon annan människa du kan få tag i innan start/avspark/uppkast och ta reda på det. Och var noga. Står det Petersson, säg inte Pettersson. Det är respekt att ta folks namn på allvar och de små idrottarna förtjänar respekt.
2. Hela namnet, tack!
Använd både för och efternamn, på både pojkar och flickor. Åtminstone vid första tillfället du säger det. Det låter både trevligt och proffsigt. Och det sätter en stämning av trivsam ordning och reda.
3. Håll en saklig ton
Värdera inte barnens insats. Det är inte din roll som speaker. Säg alltså inte ”vilket fint åk/fin passning/fint resultat” hela tiden. Dels är det tröttsamt att lyssna på, men framför allt låter det lätt lite nedlåtande. Förhåll dig istället neutral. Rapportera det du ser och det som händer, men pepp och hejarklack får publiken stå för.
4. Skippa jämförelsen
Var noga med att läsa upp resultat, t ex tiden någon får när hen går i mål, men jämför inte med andras. Rapportera tid/längd/poängställning men du kan med fördel låta bli att nämna var i resultatlistan barnet ligger. Det är kanske inte superpepp att få höra att man ligger 21:a. Och akta dig noga för klassiskern ”ojoj, starkt jobbat, fast det bara blev en femtondeplats i mål”. Den där femtondeplatsen kanske var helt fantastisk, med det barnets mått mätt. Den vill man inte ha förminskad av en nedlåtande speaker.
5. Håll dig från pappa-skämten!
Lite smårolig kan man såklart vara men speakermicken är inte din stå upp-scen. Håll dig till ämnet, som är information, namn, tider, resultat. Särskilt om du är lite ovan. Man ska inte ge sig ut på hal is det första man gör, play it safe helt enkelt.
6. Öva på prisutdelningen
Oftast är det också speakerns roll att hålla i prisutdelning eller motsvarande. Lyssna gärna på hur mer vana speakers gör detta, det finns en form som fungerar väl, och som låter som en ”riktig” tävling. Det brukar barnen uppskatta. Och vill du uppmärksamma att det har varit en härlig dag med många fina insatser och många som kämpat väl (vilket är en bra idé på barn- och ungdomstävlingar), gör det innan du går över i den regelrätta prisutdelningen. Så känner sig alla sedda och uppmärksammade och mer redo att applådera sina kompisar/konkurrenter.
(🥇 Bonustips: ni som har barn som är vana att vinna men ibland inte gör det. Ta snacket om hur man uppför sig på en prispall. Man surar inte som tvåa eller trea, man ler och ser glad ut, av respekt för dem som kämpar och kämpar men aldrig når dit. Sedan kan man gå hem och slänga medaljen i väggen om man nu är så besviken. Men det gör man hemma.)